Ensam i sommaren
Det är så konstigt hur man påverkas olika av en enkel liten tank, en liten känsla i kroppen. Att vara ensam. Har haft många långa diskussioner om detta med vänner om hur man känner sig när man är ensam, fysiskt ensam. Jag kan verkligen längta efter att komma hem, inte ha något som helst planerat, och bara vara själv. Läsa en bok, dricka te och bara rå om sig själv eller ta tag i alla de kreativa planerna som spinner runt i huvudet hela dagarna. Men när jag väl kommer hem och är ensam utan några planer för en hel kväll slutar det inte all som jag tänkt mig istället hamnar jag ofta, lite för ofta, framför datorn och ibland tvn. Var kommer behovet av kommunikation och att se omvärlden ifrån? Och är ensamhet verkligen så farligt? Självklart inte, längtar efter att stänga av datorn och bara vara men något är det som hindrar mig. Helt plötsligt inser man att man suttit i timmar och förkovrat sig i virrvarret av information som flödar fram i hastigheter på min skärm.
På något underligt sätt kan jag dock känna att jag älskar ensamheten men det känns samtidigt så motsägelsefullt med tanke på min frånvaro av faktisk ensamhet och hur jag fyller tiden. Är det så att vi idag har ett så pass starkt behov av att vara i kontakt med andra att vi inte kan värdesätta tiden att vara ensam utan någon påverkan från omvärlden runt omkring? Jag är nog en drömmare, det är nog helt enkelt vad det handlar om. Jag drömmer mig gärna bort ifrån där jag för tillfället är och tänker mig någon annan stans i mitt pågående liv. När jag väl sätter mig ner och bara är vandrar min tankar hej vilt upp och ner i mitt huvud.
Ett perfekt forum för att bara vara är i en bil med tiden och landskapet flygandes förbi och musiken som enda sällskapet. Alltid känner jag en slags upprymdhet som nästan inte får plats i min kropp. Jag vill göra något, skapa något, vill så mycket här och nu alltid olika men ändå alltid samma. Älskar den känslan men kunde önska att den fanns där när jag väl sätter nyckeln i låset och kliver in genom dörren hem till ensamheten. 
