Banditdrottningen

Det är så konstigt hur man påverkas olika av en enkel liten tank, en liten känsla i kroppen. Att vara ensam. Har haft många långa diskussioner om detta med vänner om hur man känner sig när man är ensam, fysiskt ensam. Jag kan verkligen längta efter att komma hem, inte ha något som helst planerat, och bara vara själv. Läsa en bok, dricka te och bara rå om sig själv eller ta tag i alla de kreativa planerna som spinner runt i huvudet hela dagarna. Men när jag väl kommer hem och är ensam utan några planer för en hel kväll slutar det inte all som jag tänkt mig istället hamnar jag ofta, lite för ofta, framför datorn och ibland tvn. Var kommer behovet av kommunikation och att se omvärlden ifrån? Och är ensamhet verkligen så farligt? Självklart inte, längtar efter att stänga av datorn och bara vara men något är det som hindrar mig. Helt plötsligt inser man att man suttit i timmar och förkovrat sig i virrvarret av information som flödar fram i hastigheter på min skärm.

På något underligt sätt kan jag dock känna att jag älskar ensamheten men det känns samtidigt så motsägelsefullt med tanke på min frånvaro av faktisk ensamhet och hur jag fyller tiden. Är det så att vi idag har ett så pass starkt behov av att vara i kontakt med andra att vi inte kan värdesätta tiden att vara ensam utan någon påverkan från omvärlden runt omkring? Jag är nog en drömmare, det är nog helt enkelt vad det handlar om. Jag drömmer mig gärna bort ifrån där jag för tillfället är och tänker mig någon annan stans i mitt pågående liv. När jag väl sätter mig ner och bara är vandrar min tankar hej vilt upp och ner i mitt huvud.

Ett perfekt forum för att bara vara är i en bil med tiden och landskapet flygandes förbi och musiken som enda sällskapet. Alltid känner jag en slags upprymdhet som nästan inte får plats i min kropp. Jag vill göra något, skapa något, vill så mycket här och nu alltid olika men ändå alltid samma. Älskar den känslan men kunde önska att den fanns där när jag väl sätter nyckeln i låset och kliver in genom dörren hem till ensamheten.

Åh vad skönt, jag försov mig inte idag! Hade en hemsk morgon igår, en sån där morgon som leder till att trötthet hela dagen trots att man sovit mer än vanligt och man kommer liksom aldrig riktigt ikapp. Lite får jag väl skylla mig själv när jag inte ställde klockan. Hur som helst så vaknade jag halv sju imorse, snoozade ett tag (älskar snooze) sen tog jag en dusch och nu mufflar jag omkring i mina sköna tofflor från den fashionabla skidorten Flaine och min ungefär 100 storlekar förstora morgonrock från RL. Underbart skön men way too big ser ut som en smurf!

Har aldrig varit en morgonmänniska men har däremot börjat uppskatta tiden man har på morgonen när man kan muffla omkring, se på nyheterna och äta frukost i lugn och ro. Ständigt samma frukost, den ekologiska filen med svarta vinbär, har du inte ätit den än så gå raka vägen till närmsta affär innhandla den och njut, så underbart god! Började med en kollega som rekommenderade den och nu har det blivit likt en hörsägen, det susade till och nu äter nästan alla jag känner denna fil. Mmm kärlek! 

Igår åt jag jordgubbar, mums!

Finns det något snyggare än den franska rivierastilen a la Brigitte Bardot. Allt från hår och make-up till kläder, foto och stil. Så man vill sätta sig på första bästa flyg till Cannes och sippa champagne på filmfestivalen. Tills dess är det bara att gotta sig i hennes (inte alltid så bra) filmer, inta stilen och glida snygg och säker ut på stan. Viva la mode!  

Glass är gott, i vilket fall när det är en solig och varm sommardag. Idag fick vi glass på jobbet problemet är att det är 9 grader ute, det regnar och blåser och dessutom är kontoret kallt som ett frysfack. Det här med att ha en schysst topp på sig på jobbet funkar inte här, nu är det enbart koftor som gäller. Var lite naiv imorse och trodde det skulle funka att ha en trekvartskofta men icke, efter att ha köldskador och frost på armarna fick jag ta på mig handskarna. Den nya arbetsoutfiten består alltså av en jfs väldigt snygg nyinköpt kofta och mina urläckra handskar som håller på att falla isär men som jag bara älskar så mycket! Ett litet problem är att de är för stora så en del halvkonstiga mail har skickats från denna dator idag. Ber om ursäkt om du fått ett sådant allt beror på kylan här inne!



En fråga som kom upp, är det vanligt förekommande att hosta när man äter glas? Min kära sambo har en tendens att garva ihjäl sig när jag hostar när vi ätit glass men så kommer idag min underbara kollega bredvid mig och säger att hon gör precis samma sak. Intressant, det verkar vara ganska vanligt...

Puss puss

Åh vad spännande men en ny blogg! Som om det inte skulle finnas tillräckliget med bloggar idag.. Men å andra sidan finns det väl en anledning. Jag tänkte nyss för mig själv "herregud jag har så mycket tankar i mitt huvud hela tiden och de måste komma ut på något sätt" eller som min kära chef ständigt brukar konstatera "Fokusera Jenny, det är för mycket energi, samla dig". Kanske denna blogg kan hjälpa mig att dämpa detta energiflöde utåt lite, skulle ju vara tråkigt om någon på mitt kontor skulle få en hjärtattack eller ett vansinnesutbrott för att jag inte kan dämpa min inte alltid så ljuva stämma. Kan ju hoppas att det finns någon person som vill läsa mina förvirrade men ack så ljuva tankar om inte annat någon enstaka gång.

Puss